Vi börjar om, igen.

Nää, det här funkar inte. Blir bara deppig av den här bloggen. Får prestationsångest över inte ha uppdaterat sen tidernas begynnelse. Sorry. Nu börjar vi om.

HÄÄÄÄÄÄR!!!!

Tell me, vad vill ni veta?

i Paris är allting större.

Vi måste prata om det här med apotek. Jag har aldrig stött på så många apotek som det finns här, I varenda hörn ser man de gröna skyltarna. Finns fler apotek här än det finns kiosker och liknande. Frågan är varför? Är fransmännen mer sjuka av sig? Eller har hela Paris fått en släng av hypokondri? Isåfall passar det med utmärkt.

I like to look for things no one else catches. I hate the way drivers never look at the road in old American movies.

Idag möte jag upp Johanna och Anouk för en fika. Vi satte oss på Les deux magots som är ett känt café i Paris. Under 80talet hängde filosofer och konstnärer som Picasso, Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre här. Nu förtiden är det mest dyrt och turisttätt, men mysigt. Sedan promenerade vi vidare och hamnade vid Jardin du Luxembourg, en stor och populär park där vi strosade runt ett tag. Snart är det dags att börja jobba.

igår.

Var pojkarna överjobbiga mot mig. Testade mig, sa att de inte förstod, lyssnade inte och retades. Låt oss hoppas att detta är en fas som går över. Annars kommer jag få spader.

Sorry madam, I don't work on Sundays.

Begav mig till Svenska kyrkan idag för träff med massa unga svenskar. Var sjukt trevligt och sjukt svenskt. Fick vanligt svensk fika, pratade väldigt mycket svenska och bara hade det gött! Konstigt, hur gärna man vill bort från Sverige så vill man ändå träffa svenskar. Gärna i grupp. Och jag som inte ens tror på nationalism...


Sedan begav sig jag, Irma och Sara upp till Sacré-Cœur för att sitta och bara titta ut över Paris. Jag kan inte fatta att jag bor här på riktigt.

En lördag precis som alla andra.

Idag skulle vi ha Picnic i Champ de Mars. Jag och Irma kom sjukt mycket för sent och hade nästan gett upp hoppet om att hitta de andra. Men eftersom svenskar är svenskar och ser väldigt svenska ut så förstod vi snabbt att den där gruppen med massa blonda tjejer i måste vara vår. Så där satt vi en timme eller två och snackade skit om jobbiga barn, värdföräldrar och fransmän.

Det här med att få barn att somna.

...är en sjukt jobbig sak. Speciellt när man har hand om en 3årig fransk liten kille som verkar hata en för stunden. Två jobbiga barnvaktskvällar på rad och jag är helst slut. Provade allt - sång, böcker, vatten, vara arg....BLÄÄÄÄÄÄ! Nu kan det bara gå bättre.