i Paris är allting större.

Vi måste prata om det här med apotek. Jag har aldrig stött på så många apotek som det finns här, I varenda hörn ser man de gröna skyltarna. Finns fler apotek här än det finns kiosker och liknande. Frågan är varför? Är fransmännen mer sjuka av sig? Eller har hela Paris fått en släng av hypokondri? Isåfall passar det med utmärkt.

I like to look for things no one else catches. I hate the way drivers never look at the road in old American movies.

Idag möte jag upp Johanna och Anouk för en fika. Vi satte oss på Les deux magots som är ett känt café i Paris. Under 80talet hängde filosofer och konstnärer som Picasso, Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre här. Nu förtiden är det mest dyrt och turisttätt, men mysigt. Sedan promenerade vi vidare och hamnade vid Jardin du Luxembourg, en stor och populär park där vi strosade runt ett tag. Snart är det dags att börja jobba.

igår.

Var pojkarna överjobbiga mot mig. Testade mig, sa att de inte förstod, lyssnade inte och retades. Låt oss hoppas att detta är en fas som går över. Annars kommer jag få spader.

Sorry madam, I don't work on Sundays.

Begav mig till Svenska kyrkan idag för träff med massa unga svenskar. Var sjukt trevligt och sjukt svenskt. Fick vanligt svensk fika, pratade väldigt mycket svenska och bara hade det gött! Konstigt, hur gärna man vill bort från Sverige så vill man ändå träffa svenskar. Gärna i grupp. Och jag som inte ens tror på nationalism...


Sedan begav sig jag, Irma och Sara upp till Sacré-Cœur för att sitta och bara titta ut över Paris. Jag kan inte fatta att jag bor här på riktigt.

En lördag precis som alla andra.

Idag skulle vi ha Picnic i Champ de Mars. Jag och Irma kom sjukt mycket för sent och hade nästan gett upp hoppet om att hitta de andra. Men eftersom svenskar är svenskar och ser väldigt svenska ut så förstod vi snabbt att den där gruppen med massa blonda tjejer i måste vara vår. Så där satt vi en timme eller två och snackade skit om jobbiga barn, värdföräldrar och fransmän.

Det här med att få barn att somna.

...är en sjukt jobbig sak. Speciellt när man har hand om en 3årig fransk liten kille som verkar hata en för stunden. Två jobbiga barnvaktskvällar på rad och jag är helst slut. Provade allt - sång, böcker, vatten, vara arg....BLÄÄÄÄÄÄ! Nu kan det bara gå bättre.

Himlen är alltid rosa i Paris.

I fredags var jag och Irma på promenad i vår lilla stad. Vi gick igenom lummiga alléer, jämte stora fontäner, såg Eiffeltornet och gick över broar varifrån man kunde se La Défense.

Paris, jag vill aldrig lämna dig.

lilla jag i stora stan.

Insåg idag att den där lilla förorten jag bor i har 70 000 invånare. Har tagit en morgonpromenad. Gått runt och känt mig fransk. Glömde kameran dock, men det får bli imorgon. Just nu känns allt så himla bra, förutom språket då. Förstår inte varför barnen inte får spader på mig. En helt främmande människa kommer in i deras hem och förstår inte vad dom säger. Har iallafall skrivit in mig på en skola nu.

Onsdag igår. Franska barn går inte i skolan då, så det är heldag för mig. Sprang runt i en park i 2 timmar. Jag är inte gjord för att springa. Byggde kapla. Hade brottningsmatch med lillkillen för han inte ville tvätta sina händer. Följde med lillkille nr 2 till kören. Lyckades hitta hem alldeles själv. Åt världens godaste middag. Intensiv dag.

Än sålänge är inte mitt liv särskilt hårt. Jag tror jag drar in city snart.

La maison.

Wiho! De första bilderna från La Paris! Mitt lilla, men ack så fina hus!

Jag lever.

Som jag sa så är inte det här med uppdatering min starka sida. Men till alla oroliga därute kan jag meddela att jag lever……i Paris. Känns underbart att skriva den meningen.

Har flyttat in i mitt lilla hus som för tillfället inte har någon internet uppkoppling så därav bristen av kontakt med omvärlden. Här följer en kort resumé av mina tre första dagar i Paris:

Torsdag förmiddag. Beger mig till flygplatsen. Mellanlandar i Köpenhamn. Kommer fram till Gdg (cool förkortning) tidig kväll med tom mage och nervös blick. Väntar en halv evighet på bagage. Letar ytterligare en evighet efter rätt buss. (Notering till mig själv: fransmän föredrar inte pedagogisk skyltning.) 1 timme utan AC i bilkö. Framme. Möter fyra galna pojkar, en svensk farmor och en snygg, trevlig mamma. Anländer till huset. Äter en sjukt god middag till ljudet av fransk musik. Förstår att det här med att prata engelska med barnen kommer bli ett problem.

Fredag. Vaknar. Äter frukost bestående av en skiva ljust bröd och kaffe. Leker med barnen (ja, eller tittar på när barnen leker), lär mig vad bil heter på franska. Rundtur i lilla staden. Väldigt franskt. Ångrar att jag inte tog med mig mer sommarkläder då det är 30 grader i skuggan. Går till en park. Leker i 3 timmar. Smälter halvt bort. Känner mig halv isolerad då allt som pratas är franska. Avslutar dagen med att titta på en fransk film i likhet med Papphammar.

Lördag. Storhandlar i ett överfullt varuhus. Säger ”pardon” vart jag än rör mig. Chillar med familjen. Försöker förstå barnen och vice versa. Har en mysig hemmakväll bestående av youtubeklipp, galen dans till fransk musik och god mat. Är barnvakt åt 4 sovande barn. Barn nr 2 vaknar och kan inte sova. Försöker förklara på travande franska att han kan räkna får tills han somnar. Somnar själv.

Söndag. Börjar känna mig hemma. Vågar ta frukost själv. Går längst Seine med familjen i någon timme. Svenskt besök. Trevligt att få prata av sig. Äter bullar. Går till mitt lilla hus och skriver detta inlägg….

Nutid. Barnen börjar skolan imorgon och då börjar mitt riktiga schema vilket innebär att jag sticker in till Paris imorgon. Så ja, jag har det rätt bra. Med betoning på bra.